Moo Kata – Thailändsk variant av raclette

När jag var i Mae Sariang tog skolans ledare Saylo med mig till en trevlig restaurang för att skulle prova på en Thailändsk specialitet – Moo Kata. Det kan närmast beskrivas som en blandning av den schweiziska racletten och mongolisk buffé som blivit populär på thairesturanger i Sverige.

Varje sällskap har sin egen grill på bordet som är en kombination av en kupolformad stekhäll och ”hotpot”. I mitten steker och grillar man, och i fördjupningen runt om så kokar man i buljong. Grillen värms helst med kol, men jag såg också varianter som värmdes med el.

Precis som på en mongolisk buffé väljer man själv de råvaror man vill ha och tar med sig kött, grönsaker och såser till bordet där man sen lagar maten medan man pratar och umgås. Och självklart går det utmärkt att börja med en eller två efterrätter medan man väntar på att maten ska bli klar på grillen.

Restaurangen var trevlig och utomhus med utsikt över fälten. Vi kom tidigt och var till en början nästan själva, men ju mörkare det blev, desto fler gäster dök upp och när vi vara klara var det nästan fullsatt.

Vi hade också underhållning från en ”rockkonsert” på en bar som låg på bergssluttningen. Eller, det lät som en konsert eller underhållning från en bar, men när jag frågade så var det tydligen något firande i ett av templen som de hade varje vecka.

Dessert på vägen hem

Påväg hem från restaurangen skulle jag även prova på Roti (Rotee). Det verkar vara omåttligt populärt i norra Thailand och äts som mellanmål men kanske oftare som efterrätt eller kvällssnacks.

Det är en sorts friterad pannkaka med kondenserad mjölk, banan eller något annat man tycker är gott. Eftersom jag inte tål mjölk så ville vi ha en variant med bara banan. Tyvärr hade kocken slut på bananer så självklart, på äkta thailändskt manér, gick vi och köpte bananer åt honom.

Roti var fantastiskt gott när det var nyfriterat och varmt. Men eftersom jag var proppmätt från restaurangen tidigare åt jag bara lite grann och sparade resten. Som med all annan mat var det inte lika gott som mikrat mellanmål dagen efter, men funkade.

Självklart köpte vi det här från en streetfood-vagn längs en av huvudlederna i staden. Så det var bra att njuta av smaken och tänka bort avgaser, damm och andra trevligheter som kom från bilarna som passerar två meter från fritösen…